Arsenik

Förekomst och exponering

Arsenik (As) är en halvmetall som finns i oorganisk form i mineral och i ett flertal organiska former med varierande giftighet. Oorganisk arsenik är klassat som cancerframkallande och är giftigt i höga doser. Arsenik förekommer naturligt i varierande halter i jordskorpa och kan därmed även finnas i grundvattnet (brunnsvatten!). Yrkesmässigt är luftburen exponering för oorganiska föreningar vanligast. Dessa är irriterande på hud och slemhinnor och ger ökad risk för hud- och lungcancer.

 

I Sverige finns arsenik i vissa malmer. Vid brytningen av dessa malmer kan en lokal spridning av arsenik ske. Spridning via luften förekommer också runt vissa metallindustrier och smältverk. Ett exempel är Rönnskärsverken i Skellefteå som varit föremål för epidemiologiska studier av effekterna av arsenik. Oorganiska arsenikföreningar har använts i medel för tryckimpregnering av trä. Även bearbetning av tryckimpregnerat virke kan ge exponering för arsenik. Andra användningar har varit i legeringsmetaller och som glasråvara. Användningen i träskyddsmedel är sedan 2007 helt borta liksom för råvara till glas. Även vid förbränning av kol kan arsenik spridas.

 

Allmänheten exponeras framförallt för organiska arsenikföreningar i havsfisk och skaldjur, s.k. fiskarsenik. Denna arsenik anses mindre toxisk än oorganiskt arsenik. Storkonsumenter kan få i sig tiotals milligram arsenik i form av fiskarsenik utan att drabbas av förgiftning, medan de första tecknen på akut förgiftning med oorganisk arsenik inträder vid 3,5 mg och dödlig dos är minst 70-210 mg.

 

Omsättning

Arsenik absorberas via mag-tarm kanalen, lungorna och huden. Elementär (i grundämnesform) arsenik tas upp dåligt vid förtäring, medan de oorganiska och organiska arsenikföreningarna i födan lätt tas upp. Huvuddelen av den oorganiska arsenik som tas upp metyleras i kroppen. Metylerad arsenik utsöndras relativt snabbt med urinen. Drygt 50 % av den arsenik som tillförts med födan har utsöndrats efter en vecka. Fiskarsenik utsöndras ännu snabbare.

 

Hälsoeffekter

Luftburen exponering av irriterande arsenikföreningar kan skada slemhinnorna i luftvägarna och exponerad hud. Hål i nässkiljeväggen (nässeptumperforation) har beskrivits i en del fall. Långvarig yrkesmässig eller miljömässig exponering för arsenik kan ge hudförändringar. På de mest exponerade partierna förekommer eksemliknande förändringar. Senare kan det uppträda melanos (ökad pigmentering) typiskt på ögonlocken, tinningarna, halsen, armhålorna och kring bröstvårtorna. Dessutom förekommer förhårdnader (hyperkeratoser) och vårtliknande bildningar i handflator och fotsulor vid kronisk exponering t.ex. via dricksvattnet. Hyperkeratoserna kan utvecklas till hudcancer. Dessutom finns det också en ökad risk för lungcancer hos yrkesmässigt arsenikexponerade. Påverkan på nervfunktionen (polyneuropati) har beskrivits efter arsenikexponering. Oorganiska arsenikföreningar kan ge akuta förgiftningar. Den trevärda oxiden As2O3 (arseniktrioxid) var det klassiska medlet vid giftmord. Akut förgiftning leder bl. a. till häftiga kräkningar och diarréer och slutligen hjärtsvikt. Den för människa dödliga dosen arseniktrioxid är ca 100 mg. Upprepad exponering för icke dödliga doser ger en mer diffus långdragen sjukdomsbild med symptom från olika organsystem och ger intryck av en fortskridande sjukdom som leder till svullnad (ödem), viktnedgång (anorexi), leverpåverkan, påverkan på hjärtat och andningsorganen, de små blodkärlen som i värsta fall leder till tår och foten svartnar och dör (gangrän). I denna sjukdomsbild kan allvarligt eksem (exfoliativ erytrodermi) ingå vilken tidigare kunde vara en ledtråd till avslöjandet av ett mord.

 

Arsenik kan störa benmärgens blodbildning. Man har sett störning i bildningen av röda och vita blodkroppar. Minskad bildning av vita blodkropparna (granulocytopeni) kan ge en ökad infektionskänslighet vilket kan förklara åtminstone en del av den lungpåverkan man sett vid kronisk arsenikförgiftning. Vid djurförsök har man påvisat fosterskadande effekter och det finns också misstankar om att arsenikexponerade kvinnor kan drabbas av reproduktionsstörningar och fostermissbildningar.

 

Hygieniska gränsvärden och biologisk mätning

Risken för lungcancer anses vara den kritiska effekten för arsenik. Nivågränsvärdet för elementär arsenik och alla oorganiska föreningar utom arseniktrihydrid (AsH3) i damm är 0,01 mg/m3 (räknat som totalt As). Vid undersökning av arseniknivåer i blod och urin måste man tänka på individens fisk- och skaldjurskonsumtion. Det finns kemiska analysmetoder för att skilja mellan "ofarlig fiskarsenik", den oorganiska arseniken och metaboliter av den oorganiska arseniken. I befolkningen är den normala arsenikkoncentrationen i blod 1 - 4 μg/L. Urinkoncentrationen är vanligen mindre än 10 μg/L. Efter exponering för oorganiskt arsenik eller efter förtäring av större mängder fisk eller skaldjur innehållande fiskarsenik stiger blod- och urinnivåerna snabbt. Arsenik i urin kan stiga till över 1000 μg/L. Långvarig förhöjning av arsenik i urin över 100 μg per gram kreatinin vid yrkesmässig exponering, utan tillförsel av fiskarsenik via maten, indikerar en relativt kraftig exponering för oorganiskt arsenik som kan medföra ökad risk för utveckling av hud- och lungcancer. En del av den absorberade arseniken lagras i hår, hud och skelett. Håranalyser kan användas för att värdera tidigare arsenikexponering. Det är emellertid inte möjligt att skilja mellan arsenik som kommer som en yttre förorening, till exempel via damm, och det som kommer via upptag i kroppen vilket gör metoden osäker vid bestämning av tidigare exponering.