Beryllium

Förekomst och exponering
Beryllium är en metall med låg densitet och hög smältpunkt varför den har stort intresse i olika tekniska tillämpningar. Tidigare har den använts i bl a lysrörstillverkning och i USA som tillsats i raketbränsle. Metallen har också funnit användning i elektronikindustrin och kärnreaktorindustrin.

Beryllium förekommer också i spårmängder i mineral som används för framställning av andra metaller. Beryllium finns som luftförorening runt industrier där den framställs eller används. I Sverige har man också noterat emission av beryllium vid omsmältning av berylliumhaltiga legeringar. Även vid förbränning av stenkol kan beryllium spridas.

Hälsoeffekter
Yrkesmässig exponering kan ge skador på hud, slemhinnor och lungor. Vid exponering via inhalation kan beryllium orsaka en progredierande granulomatös pneumokonios, beryllios, som kan vara akut eller kronisk. Den akuta formen är en form av kemisk pneumonit med ca 10 % mortalitet. Kronisk beryllios är en granulomatös pneumokonios som ofta progredierar trots upphörd exponering. Symptomdebuten kan komma flera år efter upphörd exponering. På röntgen och vid mikroskopisk undersökning kan sjukdomen vara mycket lik sarkoidos.

Beryllium som kommit in i huden, oftast traumatiskt, ger upphov till subkutant granulom.

Berylliumföreningar kan ge allergiska eksem.

Hos djur har man konstaterat carcinogen effekt av beryllium. I några epidemiologiska studier har man visat på en ökad risk för lungcancer hos berylliumexponerade arbetare.

Hygieniska gränsvärden och biologisk mätning
Den kritiska effekten för beryllium vid yrkesmässig exponering är lungpåverkan. Nivågränsvärdet är (totaldamm) för beryllium och föreningar (som Be) 0,002 mg/m3. Det finns studier som tyder på att gränsvärdet borde ligga lägre för att förhindra uppkomsten av beryllios.

Det går att mäta beryllium i blod och urin från exponerade individer. Man har dock ingen praktisk användning av dessa data. Individer exponerade för beryllium i andningsluften utsöndrar beryllium med urinen en lång tid oberoende av om exponeringen gett upphov till någon skada.