Koppar

Förekomst och exponering
Mänskligheten har använt koppar i över 6000 år. En spridning i miljön av koppar sker vid framställningen av metallen och vid den senare användningen. Allmänbefolkningens exponeras för koppar huvudsakligen med dricksvattnet. Dricksvatten kontamineras med koppar från vattenledningar och varmvattenberedare. Vid sänkning av pH ökar urlakningen av koppar från ledningarna. Även vissa hårda vatten är aggressiva mot vattenledningarna. Omsättning Koppar är en för människan essentiell metall. Av det normala kopparintaget med födan absorberas 30 %. Efter absorptionen binds det mesta till proteinet ceruloplasmin. Utsöndringen sker nästan helt med gallan till avföringen.

Hälsoeffekter
Av yrkesmässig betydelse är exponering för kopparrök med inandningen. Den kan ge metallröksfeber av samma typ som zinkfrossa. Symptom uppstår vanligtvis efter 4-8 timmars arbete och upphör inom ett par dygn. Inhalation av kopparföreningar kan ge irritation i luftvägarnas slemhinnor. I höga koncentrationer är koppar irriterande för magslemhinnan efter oralt intag. Kopparsulfat kan användas som kräkmedel. Kronisk kopparförgiftning hos människa har beskrivits endast vid Mb Wilson, men då är inte orsaken en ökad exponering utan en störd kopparmetabolism med nedsatt utsöndringskapacitet. Denna beror på en medfödd brist på ceruloplasmin. En liknande sjukdomsbild har beskrivits hos barn i Indien som dött i en leversjukdom med kopparinlagring i levern. Denna sjukdomsbild har senare beskrivits i enstaka fall även hos västerländska spädbarn. Detta har föranlett hypotesen att barn under 3-6 månaders ålder skulle ha sämre kapacitet att hantera koppar, dels p g a lägre nivåer av ceruloplasmin samt dåligt fungerande gallutsöndring. En ökad exponering för koppar, t ex med dricksvattnet skulle då kunna utlösa denna sjukdom. Oklarheterna är fortfarande stora, men man rekommenderar att undvika onödig koppartillförsel till små barn. Man misstänker också att koppar i dricksvattnet kan ge diarréer hos små barn.

Hygieniska gränsvärden och biologisk mätning
Den kritiska effekten vid yrkesmässig exponering för koppar är slemhinneirritation. Nivågränsvärdet för respirabelt damm är 0,2 mg/m3. (1 mg/m3 totaldamm). Mätningar av kopparhalten i blodet har ingen arbetsmedicinsk tillämpning. B-Cu speglar snarast variationer i blodets halt av ceruloplasmin. Nivån stiger vid östrogenpåverkan. Ceruloplasmin tillhör akutfas reaktanterna varför nivån också stiger i samband med t ex trauma eller inflammatoriska tillstånd. U-Cu mätningar saknar mening då utsöndringen sker nästan helt via gallan.