Mangan

Förekomst och exponering
Mangan tillhör övergångselementerna och är en ljust grå-vit metall. Det finns naturligt i berggrunden, och kan lösas ut till grundvattnet. Födan och dricksvatten är de huvudsakliga exponeringskällorna för människan. Mangan har betydelse som legeringsmetall vid stålframställning. Metallen används också som tillsats vid tillverkning av vissa tegel samt i torrbatterier. Manganföreningar används ibland i glasyrer. Yrkesmässig exponering i dessa industrier, tex svetsare. Exponering sker huvudsakligen via inandning av mangan haltigt damm eller rök.

Omsättning
Mangan är en för människan essentiell spårmetall. Upptaget av mangan i födan är lågt (ökat vid järnbrist) och utsöndringen sker framför allt med gallan.

Hälsoeffekter
Toxiska effekter vid yrkesmässig exponering känner man till sedan mer än 100 år. Med en latenstid på några månader till flera år debuterar först huvudvärk och trötthet. Senare tillkommer extrapyramidala symptom påminnande om Parkinsons sjukdom. Även allvarliga psykotiska symptom har beskrivits hos mangan-exponerade gruvarbetare. Tillståndet kallas för manganism. Risk för kemisk pneumoni har beskrivits hos manganexponerade arbetare samt också hos kringboende som exponerats för manganrök vid ett ferromanganverk i Norge. Det diskuteras eventuella hälsorisker hos barn relaterade till förhöjda halter av mangan i dricksvatten.

Hygieniska gränsvärden och biologisk mätning
Den kritiska effekten av mangan är påverkan på det centrala nervsystemet. Nivågränsvärdet (mangan och oorganiska föreningar) för totaldamm är 0,2 mg/m3, för respirabelt damm 0,1 mg/m3. Det har föreslagits att sänka gränsvärdet till 0,02 mg/m3.  Vid manganexponering stiger halten i blodet, medan urinutsöndringen är ringa. Man har inte funnit någon praktisk användning för dessa mätningar.