Migration, arbete och hälsa

Enligt ILOs beräkningar lever och arbetar minst 120 miljoner människor utanför sitt födelseland. 30 miljoner av dessa arbetar i Europa, varav cirka 700 000 finns på den svenska arbetsmarknaden.

Sverige hade en betydande arbetskraftsinvandring från andra världskrigets slut till 1970-talets början, främst från våra nordiska grannländer och södra Europa. Därefter skiftade invandringens karaktär till att främst bestå av flykting- och anhöriginvandring och till att under senaste decenniet domineras av anhöriginvandring. Sveriges inträde i Schengen och EU 1994 resp. 1995 ledde emellertid till en liten ökning av arbetskraftsinvandringen, vilken de senaste åren har tilltagit ytterligare genom det regelverk som trädde i kraft 2008.

De invandrades situation på arbetsmarknaden har främst uppmärksammats i termer av sysselsättningsgrad och arbetslöshet. Forskningen visar att arbetsmarknaden är etniskt segregerad och att invandrare, förutom att uppvisa högre arbetslöshetsnivåer än svenskfödda, också i hög grad återfinns inom hårt belastande sektorer såsom vård- och omsorg, tillverkningsindustri, hotell- och restaurangbranschen samt inom delar av tjänstesektorn, till exempel städbranschen. Det är också belagt att en stor andel oftare har visstids- och korttidsanställningar, mer frekvent arbetar övertid och helger och har mer påfrestande psykosocial arbetsmiljö än svenskfödda. Det är emellertid först under 2000-talet som deras generella hälsotillstånd i någon mån har börjat undersökas, men kopplingen mellan migration, arbetsvillkor och hälsa är ännu mycket fragmentariskt belyst.

Mot bakgrund av att var sjunde arbetstagare i Sverige idag är utlandsfödd är det en viktig uppgift av såväl folkhälso- som samhällsekonomiska skäl att kartlägga hur deras arbetsvillkor och arbetsmiljö bidrar till deras hälsotillstånd.

Projekt
Arbete, slutenvård, aktivitets- och sjuksersättning och död - en jämförelse mellan svenskfödda och utlandsfödda i Sverige