Lösningsmedelsskada

Lösningsmedelsskada

Lösningsmedelorsakad hjärnskada, kronisk toxisk encefalopati (KTE)

Diagnosen KTE eller kronisk lösningsmedelorsakad hjärnskada är en kriteriediagnos, där följande fyra kriterier ska vara uppfyllda:

1. Exponering för neurotoxiska lösningsmedel, tillräckligt höggradig och långvarig för att kunna orsaka hjärnskada

2. Klinisk bild av organisk hjärnskada med typiska subjektiva symtom och objektiva fynd vid klinisk undersökning, neuropsykologisk testning eller neurofysiologisk undersökning

3. Andra organiska hjärnsjukdomar rimligen uteslutna

4. Primära psykiatriska sjukdomar rimligen uteslutna

Tillräcklig exponering

I regel krävs en exponering > 10 år i samma nivå som målare i regel utsattes för på 1960-talet. Tidsgränsen är inte absolut utan kortare exponeringstid kan ge skada vid högre exponeringsnivå. En tumregel att gå efter idag är minst 10 år vid en exponeringsnivå över nu gällande gränsvärde för lacknafta. Data om exponeringen för lösningsmedel bakåt i tiden inhämtas från arbetsplatsen och andra arbetsplatser som bedöms jämförbara. Bedömningen kan kompletteras med mätningar om de bedöms relevanta avseende tidigare förhållanden.

Klinisk bild

De symtom som förknippas med KTE är: nedsatt minne, koncentrationssvårigheter, trötthet, irritabilitet och humörsvängningar. Ett formulär för screening av lösningsmedelsexponerade är Q16-formuläret http://www.regionorebrolan.se/files-sv/uso/kliniker_enheter/amm/rapporter%20sm%C3%A5f%C3%B6retagsenheten/rapport%2034%2086%20%20screentryck.pdf

Neuropsykologiska tester

Enligt konvention används TUFF-batteriet och testerna ska utföras och tolkas av personal med tillräcklig utbildning, träning och patientmaterial. Därför brukar inte testning av psykolog utanför de yrkesmedicinska klinikerna godtas som underlag. En arbetsgrupp av europeiska experter kom 2012 överens om vilka funktioner som bör testas och hur man på ett enhetligt sätt ska bedöma svårighetsgraden i nedsättningen.

Differentialdiagnoser

Sjukdomen måste debutera i samband med exponering. Om flera år gått mellan exponering och sjukdomsdebut måste annan orsak till symtomen misstänkas. Möjliga differentialdiagnoser är: depression, demens, sömnapnésyndrom, missbruk, skalltrauma, CVL och endokrina sjukdomar.

Laboratoriemässigt bör blodstatus, elektrolyter, kreatinin, S-Ca, leverstatus (ASAT, ALAT, gamma-GT, CDT), homocystein, B-12, folsyra, TSH och fB-glucos kontrolleras innan utredning påbörjas. Likaså kan testning för borrelia och HIV övervägas.

Klassificering av KTE enligt svårighetsgrad

 

Svårighetsgrad

WHO/Nordic Council of Ministers
Working Group, Copenhagen,
June 1985*

International Solvent Workshop,
Raleigh, N.C.
October 1985**

Minimal

Organiskt affektivt syndrom

Typ 1

Moderat

Mild kronisk toxisk encefalopati

Typ 2A or 2B

Uttalad

Svår kronisk toxisk encefalopati

Typ 3

 

* WHO 1985.
** Baker and Seppalainen 1986.

Den svåraste formen (typ 3 Raleigh) kännetecknas av permanent intellektuell nedsättning och personlighetsförändring och har endast beskrivits i samband med missbruk av lösningsmedel. Yrkesmässig exponering kan ge upphov till någon av de två lindrigare sjukdomsformerna.

Prognos

Studier har visat att KTE-besvären tenderar att vara stabila eller möjligen förbättras något efter upphörd exponering för lösningsmedel. Fullständig återhämtning har dock inte rapporterats. Om de mentala funktionerna fortsätter att försämras trots upphörd exponering tyder detta på annan orsak till besvären än lösningsmedel.