Zink

Förekomst och exponering
Zink är en tungmetall med förhållandevis låg giftighet. Förekommer i zinkblände (ZnS, obs förorening med kadmium). Zink finns i bronslegeringar från förhistorisk tid. Ren zink framställdes i Indien på 1200-talet. Zink är en för människan essentiell metall. Den ingår i flera enzymer. Zink har betydelse för RNAsyntesen. Det är viktigt för reproduktionen; sperma innehåller hög halt zink. Metallen är också viktig vid sårläkning. Zink används som korrosionsskydd: förzinkning och galvanisering. Dessutom används det som legeringsmetall till mässing, färgpigment (ZnO) och vid gummivulkanisering. Zinkplåtar används i den grafiska industrin.

Omsättning
Över 50 % av intaget zink absorberas i magtarmkanalen. Absorptionen påverkas av andra samtidiga ämnen i födan. Exempelvis hämmas zinkupptaget av en hög halt kalcium.

Hälsoeffekter
Vid upphettning av zink bildas zinkoxid. Typiskt sker detta vid svetsning av galvaniserad plåt. Inhalation av röken ger metallröksfeber, som också kallas svetsarfrossa eller zinkfrossa. Tillståndet är mycket vanligt, och sannolikt har de flesta svetsare drabbats åtminstone någon gång. Symptomen uppstår med någon timmes latens. Sjukdomen är influensalik med frossa, feber över 40°, hosta, muskelvärk, illamående och kräkningar. På mindre än två dygn är besvären över, och något resttillstånd kvarstår inte. Tillståndet är obehagligt men ofarligt, och brukar vara väl känt bland svetsarna. Även andra metaller kan ge metallröksfeber, t ex koppar, magnesium, kadmium och nickel. Zinkklorid är en frätande förening. Den kan uppstå på läckande gamla brunstensbatterier och ser ut som en mögelliknande smet. Den kan ge frätskador på hud. Exponering för zinkklorid med inhalation kan ske i galvanisk industri. Rökgranater avger zinkklorid i aerosolform. Inhalation ger irritation i luftvägarna och kan ge toxiskt lungödem med upp till två dygns latens till insjuknande. Tillståndet kan bli livshotande och kräver övervakning och behandling på sjukhus

Hygieniska gränsvärden och biologisk mätning
Den kritiska effekten för zinkoxid är metallröksfeber. Nivågränsvärdet är 5 mg/m3. Zinkklorid har luftvägsirritation som kritisk effekt, och nivågränsvärdet för respirabelt damm är 1 mg/m3. Zink kan mätas i blod och urin, men dessa mätningar saknar arbets- och miljömedicinsk betydelse. SZn brukar mätas vid misstanke om bristtillstånd.